Vem tillhör gåvan?

 

Det berättas om en stor krigare, som trots att han nu blivit gammal fortfararande hade rykte om sig att kunna besegra vilken motståndare som helst. Hans skicklighet med svärdet såväl som hans vishet gjorde att han samlat många lärjungar.

 

En dag fick den gamle krigaren besök av en ung man, som var fast besluten att utmana och besegra den gamle mästaren. Mästarens lärjungar blev mycket oroliga när de fick se vem den unga mannen var, för han hade blivit vida känd som en hänsyslös krigare. Han hade en nästan kuslig förmåga att upptäcka motståndarens svagheter för att sedan uutnyttja dem till sin egen fördel Dn taktik han använde, som hittetills aldrig misslyckats, var att invänta motståndarens första  drag, upptäcka den svaga punkten och sedan slå till med skoningslös kraft.

 

Lärjungarna, som tyckte mycket om sin mästare, ville inte se honom förnedras av den unge mannen och avrådde honom från att anta utmaningen. Men den gamle krigaren tvekade inte, utan gjorde sig redo för strid.

 

Redan på väg mot platsen där striden skulle utkämpas började den unge mannen förolämpa den gamle. Detta fortsatte även sedan de ställt upp sig, och i ett par timmars tid vräkte ynglingen ut sig hånfulla, nedsättande och förödmjukande kommentarer. Han kastade jord och spottade mästaren i ansiktet. Medan den gamle mannen stod orörlig, utan att säga att ord till sitt försvar och utan att ge igen. 

 

Till slut gav den unge mannen upp. Han bugade inför mästaren,förklarade sig besegrad och gav sig sedan hastigt av. 

 

Mästaren lärjungar var förstås glada över segern, men kunde inte låta bli att lite besviket unda hur mästaren kunnat acceptera att lyssna till allaförolämpningar utan att ge igen.

 

"Om någon kommer till dig med en gåva, som du inte tar emot", svarade mästaren lugnt! "vem tillhör då gåvan."